www.DigitaliaGalleri.se
www.MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.se
 |
| Bilden är arrangerad: Det kunde vara en skolklass från huvudstaden som gått på Sörmlandsleden och sovit över på vandrarhemmet i Tveta gamla skola. Leden går från staden där Tom Tits är lockande mål, sedan går man till Torekällberget och därifrån ut ur staden till det här spännande stället som föreningslivet tagit över. |
 |
| I bakgrunden har vi Hovsjö bostadsområde, och går man utmed stranden kommer man till ett kommunalt bad som heter Eklundsnäsbadet. Till höger ligger Måsnarens utlopp. En å går ner till sjön Lanaren som bjuder på en historisk delikatess som vi inte tar upp här. På andra sidan ån ligger Tveta kyrka. |
 |
| Vy från parkeringen. |
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
The Bikers finner en oas, en plats utanför den stressiga vardagen. På vintern är parkeringen full av bilar och människor, unga och mindre unga som tar ner sina laggar från skidtällen. Här behöver man inte spola för att få is, däremot måste man ploga bort snön för dem som åker skridskor och göra
skidspår för dem som åker skidor. På sommaren kan man gå runt sjön på Måsnarleden och härifrån går man på tur utefter Sörmlandsleden som går mot Järna samhälle, och för den som vill, vidare mot
Mölnbo och ABBE´S Restaurang och Pitseria/Affär.
------------- The Bikers ------------
Man hör dem på långt håll, de kommer på Tvetavägen, svänger in till höger och åker upp för backen,
och sedan ner mot parkeringsplatsen.
Svempa kommer först, kanske är han den som är mest badsugen, sedan kommer Melle och sist Nicke med sin guldklimp i sidovagnen.
Nog har man känt en viss bävan inför detta dopp som man samtidigt sett fram emot, alla utan Sacke som varit med om detta många gånger förr, och som har en läggning som sticker ut, om man säger så.
Ingen i Bikers besättning har några badbrallor med sig, och sjöjungfrun skiljer sig inte på det viset mot de övriga, men vadå, man är väl bara människa skapad som Gud gjortén, so what...
Sigge som för dagen är ledare för gruppen tar befälet och visar vägen till bryggan där han i vintras badade näck, men till skillnad från nu i nollgradit vatten. Man brukar nämligen hålla isen öppen här så att man kan svalka av sig efter bastubadet; men nu är allt annorlunda. När man hoppar i en vak tänker man inte på vilka som står omkring och tittar på, det är bara att göra det man skall.
Hur gör man då om det är fem vuxna pojkar och en flicka. Ja den frågan fanns säkert i huvudet på flera än Nicke som bjudit henne med på denna spännande utflykt, långt från stadens hank och stör.
Vi kan väl gissa, var och en har sina egna känslor för sitt eget kön, och det motsatta.
Vi får ta till ett knep...
På en hylla hemma hos oss finns en fantastisk vacker bild av en badande mö, ett mästerverk av en av våra käraste konstnärer, Anders Zorn, en målare som inte var blyg för det motsatta könet.
 |
| Målat av Anders Zorn |
Den dagen var jag runt på flera platser i Gnesta. Förra hösten besökte jag utställningar i både Björnlunda och Gnesta, samt Hölö och Järna. Visst vore det härligt att glida fram mellan alla dessa duktiga konstnärer med en riktig motorcykel, med sidovagn, så min livskamrat också kunde följa med. Kanske kunde vi ta ett sista dopp för sommaren i en av sjöarna i Flodområde 63.
Hur det blev med Kristi, det får vi nog aldrig veta, men ett är säkert att det här besöket vid Måsnaren, på IFK´s revir, där även Kanotisterna i Södertälje har sin stuga, blev oförglömligt. Här finns plats för många aktiviteter och kurser för gamla och unga. Hela naturen presenterar sig här mitt emot staden. Här finns sjö och skog, brukad mark och bäverland. Bäven har haft sitt bo i ån mot Lanaren, ja, alldeles nedanför den gamla folkskolan.
Långt borta där Sörmlandsleden går in i skogen, finns ett gammalt sportsugeområde som heter Lerhaga. Minst 80% av fastigheterna är permanenta bostäder idag, och där finns den sjö som Sigges morfar betraktar som sin egen...
- Nu räcker det, sa Sacke, vi har hör nog om dina förfäder, det finns väl fler som vill snacka.
- Just det, sa Melle, och rev sig i håret så att det skulle ligga bra då det torkat, du kan ju berätta något roligt för en gång skull. Vi vet ju inte ett skvatt om dig, hur kom det sig att du började joina Nicke och Sigge, var träffades ni första gången.
- Hmm, lät det från Sackes pipa, det är väl inget som roar de andra, eller?
- Låt höra nu, sa Nicke, som mycket väl visste när han första gången pratade med Sacke, visst var det
i Norrtälje säg!
- Det stämmer nog det, sa Sacke, jag och min brorsa åkte dit i bil för att spana in alla hojar som samlades där i parken intill vattnet. Vi satt på ett café i solen och så droppade det in ett antal skinnklädda människor som tog av sig hjälmarna. Och då de fått av sig lite kläder var det uppenbart att flera av dem var pensionärer; det hade jag aldrig kunnat tänka mig.
Det var då Sigge kom med sin spätta, Doris var det väl, eller hur, mamma till din unge. Vi satt där och molteg ett tag innan du frågade varifrån vi kom, och om vi varit i Norrtälje förut. Jag sa då att vi varit och tittat på Postrodden ett år, men att Norrtälje var en tämligen okänd ort för mig.
En gång var vi till ett fartygsmuseum längre norrut, tror det hette Älmsta. Far min hade en motorbåt när jag var liten, och då semestrade de utefter kusten upp till Albert Engströms domäner i Grisslehamn. Då låg vi i Norrtälje ett dygn.
Vi vandrade till Engströms ateljé ute vid havet, det är fint där. Jag gillar den där konstnären, det sägs att Evert Taube var förlovad med hans dotter. Evert diktade Calle Schewens vals för att få vara med Pelarorden på Kalle Schewens ö. Där samlades konstnärerna från skilda dicepliner och rumlade om och drack sprit. August Strindberg anmodade en gång Albert Engström att flytta till Grisslehamn, annars skulle han supa ihjäl sig, sa han.
Vi fick bar kontakt där på cafét, sa Sigge, och när vi skulle bryta upp frågade jag om du ville åka med en sväng. Din brorsa stretade emot men till slut satt även han på bönpallen hos Nicke som hade en plats ledigt. Så körde vi ner till parken där de andra MC-förarna dukat upp för att inta sin lunch i naturens hägn. Det såg spännande ut, tyckte Sacke, och en tanke började gro långt inne i Barkhjärnan.
Ja, så vare, sa Sigge, hörde ni, han kan prata, det var som fan...
Så är det att vara med i ett grabbgäng, tugg nästan hela tiden, men så blev det dags att bryta upp och åka vidare. Just som de satte på sig hjälmarna kom en cyklist mot dem och det syntes att han var lite skärrad.
Han berättade att en av hans kamrater hade cyklat omkull och nu var han på jakt efter hjälp. Han hade varit inne på flera tomter och knackat på men ingen var hemma, därför hade han nu kommit så här långt. Hade de haft en mobiltelefon hade de kunnat ringa efter hjälp, men det hade de inte.
- Finns det någon som kan ringa, sa han med andan i halsen; och det fanns det...
Medan ambulansen var på väg till Lerhagabacken åkte The Bikers vidare mot Järna samhälle.
I backen låg en stackare och vred sig av smärtor från vänster smalben. Någon cykelhjälm hade han förstås inte, så han hade fått en skaplig smäll i pannan och kanske var vänster nyckelben brutet.
Vägen, som slutar med den hemska backen, går över skogen och genom en bondgård innan man är framme vid en järnväg där första spåret lades i slutet på 1850-talet. Att cykla där är något speciellt, eftersom den korsar en gammal hålväg som går mellan Gerstaberg och Lanaren. Där, nära sjön finns en liten stuggrund där färjkarlen som rodde folk över sjön bodde. Han kallades Gubben i Hålet och det var stugan som kallades Hålet, enligt ett gammalt dokument som Elis på andra sidan sjön har i sin ägo. Flera personer har vittnat om att det fanns en hålväg och att färjan faktiskt fanns en gång i tiden.
Men varför?
Kan det varit för att vägen till Tveta var alltför riskabel att gå eller rida om man måste ta sig ner från skogen just den sträckan där vägen går idag. Tänk dig hur det kan se ut på vintern, då snön smälter och vattnet fryser till is i backen. Det är en synpunkt.
På vintrarna körde man ofta på vintervägar över sjönarna. Det finns en karta där vintervägarna är inkarterade. Den visar en led som går över Måsnaren och Vällingen. Ett stycke går den på Sjundasjön och ner till Klämmingen och slutar i Gnestatrakten. Gnesta samhälle, stationssamhälle, kan vi förvänta oss först då tågen kom och man byggde en järnvägsstation. 1861 kom tåget förbi och stannade inte förrän man kom till Sparreholm. Orsaken till detta stopp berodde på att det inte fanns några spår längre bort.
1962 kunde man dock åka till Hallsberg, dit spåret gick föregående år, och så gick färden vidare till Göteborg. Från Hallsberg kunde man åka till Örebro, vilket gjorde Hallsberg till en viktig knutpunkt.
Cyklisterna kommer från Järna, liksom de som vandrat på Sörmlandsleden. The Bikers är just på väg mot ett litet trevligt Café nära Järna station: http://fickteatern.blogspot.com för ett
Bikermöte på Café Åsgatan 2...
