Moffas Vänner...

Ateljé Jerry Linder

www.MilkRiverUniversity.se
www.DigitaliaGalleri.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
AteljeLivingRoom@hotmail.com


+46 0707 534 539


Bilden skapad av Kjell Carlsson på biblioteket.

Vandra och cykla med MoffaFridolins "Fickteater" (mobiltelefon)... från Norrvrå där bussen vänder, eller från Mölnbo där tågen stannar, antingen från Gnesta eller Järna, Södertälje, Tyskland, Västafrika och Dahomey (Benin), samt Haiti och New Orleans, o.s.v...

År 1959, när jag slutade nian, tog det bara några dagar innan jag var i verksamhet som hantlangare åt en kartingenjör på Lantmäteriet i Södertälje som ställde stora krav på mig. Det var innan
du-reformen kom, och efter ett halvår bjöd han mig på fika på ett café utanför Tumba Station.

- Nu har det gått så bra Jerry,  hädanefter säger vi du, sa han och sträckte fram handen över bordet.

Jag fick för mig att det var mätningstekniker jag ville bli, men efter ett åt kom jag på att om jag sökte till gymnasiet och blev student, kunde jag börja på KTH och bli lantmätare.

Så blev det dock inte, jag blev med barn och måste försörja en familj, och det blev så att jag flyttade långt ut på landet.

I stället fick jag jobb som utsättare i på ett kommunalt tekniskt kontor;  Järna,  Mölnbo och Hölö blev mitt revir.

1970 började jag på Stadsingenjörskontoret i Södertälje, då hade jag självbyggt ett stort hus åt oss  i Norra Väsby i Vårdinge socken.

Ända till 1996 arbetade jag med stomnätet i kommunen.
Första året mätte vi ett nytt triangelnät med mätpunkter på höga berg och några vattentorn och kyrkor. Det var ett fältarbete som jag trivdes med, och vi var för det mesta tre man i mitt mätlag.

Sista åren satt jag inne och gjorde beräkningar och det var då jag fick erfarenhet av datateknik.

Under tiden från 1970 till 1993 höll jag också på med verksamhet med barn och djur; hästar från 1975.

Men 1979 separerade jag och min fru och jag flyttade tillbaka till min hemstad och hamnade i Brunnsäng. Där lade jag grunden till en ridskola i Tälje Skog och Ungdoms regi. Föreningen bildade vi hemma hos oss i köket, och idag har man fått EU-bidrag så att 600 skolelever skall få besöka djuren under en dag var.

1989 döptes första barnbarnet och då köpte jag min videokamera och började dokumentera bygden från huvudstaden till avrinningssystemet som strömmar ut genom Trosa Hamn;
det heter Flodområde 63.

Brukar skämta och säga att Moffa Fridolin är är ambassadör över Flodområde 63...
Det är sjöarna Klämmingen, Frösjön och Sillen där vattnet rinner mot Vagnhärad och ut i hamnen i Trosa. Det finns många dylika flodområden runt Östersjön.

Men...det finns ännu en stor sjö som tillhör detta flodområdet och det är Långsjön i Mölnbo.
Sjön sträcker sig från Lillasön i Mölnbo under Nysundsbron till järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad. Eller skall vi säga från Västra Stambanan till den Östra...

I mitten ungefär ligger Nådhammar, och dit kom 1858 två bröder som är grundare av Mjölkcentralen som blev Arla, och är nu ArlaFoods och levererar i hela världen.

1861 kom tågen förbi Mölnbo och då kunde man transportera mjölk, från flera gårdar som bröderna köpte upp (Mejerigårdarna), till huvudstaden och sedan vidare till Världens Barn.

Omkring 1905 dog bröderna och 1915 tog Hildemars måg, Fredrik Benzinger, vid och blev företagets första verkställande direktör. Han och Hildemars dotter bodde då på en av Mejerigårdarna, den som ligger på höger sida då man åker ut ur Mölnbo mot Gnesta. På andra sidan ligger Balsberga som idag har samma ägare som Hjortsberga. Båda dessa gårdar var Mejerigårdar, liksom Fagernäs som ligger nära Gamla stationen. Man byggde ståtliga ladugårdar vid Hjortsberga och Fagernäs (Antisimex).

Det finns mycket som tilldragit sig i Vårdinge som sockenborna inte känner till, men en hel del finns lagrat på Hembygdsföreningens arkiv som nu blir digitaliserat. Det betyder att man kan presentera dessa skatter som multimedia. Förra året tog man emot PRO vid tre tillfällen och visade bilder ur det gamla arkivet. Ordföranden Hans Götlin och några andra kunniga medlemmar hade skapat ett multimedialt dokument som man visade på vita duken.

Omkring 1989, då jag köpt min första videokamera tog jag över stugan i Ulriksdal på östra sidan av Långsjön. Jag ärvde den av min mamma som då var änka. Mina föräldrar hade köpt den i december 1963 ett år innan jag flyttade hemifrån. Nu köpte jag loss tomten också från Anderssons i Långsjödal.

Stugan var byggd 1953 av lådvirke från Scania, och i etapper byggde man ut den så att det är ungefär 35 kvadratmeters yta totalt, inklusive farstu och förråd. Det finns en diskbänk och en bänkspis som köksdel och ett matbord, en fast bänk och några stolar mitt för en hel fönstervägg med utsikt ut över sjön som når en meter under bryggaltanen. Innanför detta utrymme finns ett rum där en ny utdragsoffa skall taga plats, samt en extrasäng. En TV skall anslutas till befintlig antenn.

Vatten från sjön skall gå genom ett filter så att det blir drickbart.

Utedasset är det exklusivaste på tomten, Morsans Dass. Det som gör det till vad det är är att man för det mesta kan ha dörren på glänt och ha sikt långt borta i fjärran över sjön.

Bakom Morsans Dass skulle man kunna ha en sådan där stor tunna som man fyller med varmt vatten från en vedeldad pannmur, men det är inte aktuellt förrän vi får igång vår verksamhet.

Vad då för verksamhet...undrar du!

Min tanke är att hela denna underbara trakt med skog och sjö skall kunna erbjuda upplevelser för stressade stadsbor från Storstockholm, Nyköping, Flen/Katrineholm och Mariefred/Strängnäs.

I första han vill jag ta emot Backpackers och cykelburen ungdom som vill lära sig något om
Vårdinge Socken i första hand och Flodområde 63 i andra. I tredje hand har jag ambitioner att själv lära mig lite om Afrika, om Dahomey på Slavkusten, dit jag i min kort-roman
(The Bikers in MiddleMilkdominion) låter Melle och "Torsten" färdas på en motorcykel och en dito med sidovagn. Melle är en bikerman och kompisen är ingen man, han är en hon som heter Lena. Om de blir ett par eller så vet bara min hjärna, men det kommer att visa sig till slut. Han skall i alla fall bli präst och läser nu på distans på MilkRiverUniversity, tror jag...

I min stuga, som i Balladen om Moffa & Co, heter AkterKastellet, finns två sängplatser, och fler än två personer kommer inte ifråga, eftersom jag vill hålla mig väl med grannarna. På området finns ca 11 hus som är sommarstugor. På en fastighet finns dock en person fast boende. Vägen till stugområdet är mycket dålig, backe upp och backe ner, och så finns det en bom vid Långsjödal. Bilar är inte välkomna, men vandrare och cyklister med förtjusning...

Roddbåten, skulle kunna vara en eka, står gästen till förfogande, och minst en kajak skall finnas där. Själv köpte jag min VKV för mina första slantar då jag började jobba, men den är borta nu.

Tar man båten över till andra sidan sjön kan man vandra genom skogen till Nådhammar. Där föder man upp Lippisaner (föds svarta och blir vita), hästrasen man använder i Spanska Ridskolan i Wien, och ladugården som Hildemar byggde har nu förlorat taket upp mot skullen, och på så sätt har man fått en fantastisk ridmanege med hög takhöjd.

Från ABBE´S restaurant och Café och Affär utgår Sockenvandringar förbi Mejerigårdarna och slutar på en ö nedanför slottet vid Nådhammar. Det vore förträffligt om man kunde hyra cykel vid stationen i Mölnbo och lämna tillbaka den i Gnesta, Trosa eller Hölö, men där är vi inte ännu.

Däremot kan jag tänka mig att låta min militärhoj ingå på mitt gästis som jag kanske kommer att kalla "Världshuset", ja vi får se. Två cyklar blir det då så klart. Då kan man ro ut på sjön den ena dagen och cykla runt sjön den andra. Jag har i tjugo år tänkt på ett samarbete mellan Scania,
Astra Zeneca och Kommunen, samt Arla och Tetra Pac, för att få tillstånd en uthyrning av cyklar och en organisation där ungdomar kan få arbete. Det gäller att se till att det finns cyklar på rätt ställe hela tiden och det innebär att man måste använda modern kommunikationsteknik, kanske GPS-märkning av enheterna så att man kan följa deras väg. Organisationen kan heta Eco-Team, har jag tänkt mig.

Endast två nätter har jag tänkt mig att varje par skall ha tillgång till stugan.

En far som vill tillbringa några dagar tillsammans med sin tonårsson vore kanske en upplevelse, bara det att få vara ensamma ett par dagar.

Eller en mor med en tjurig tonårsdotter. Kanske finns det plats att rida islandshäst på andra sidan sjön,  hos Gurkan på Irsta.

Men... en ung man som dejtar en ung kvinna och vill testa henne vad hon går för, är inte heller fy skam; och tvärt om förstås. Det viktiga för mig är att inte grannarna blir lidande; det kan inte nog poängteras...

"Världshuset" ligger vid foten av Korpberget, på Eniro´s karta kan man se AkterKastellet som ligger mitt emot en annan liten stuga på andra sidan sjön. Räknar man stugorna från gränsen mellan Hölö socken och Vårdinge socken, är det den som kommer sist i raden.

Angående nyckel in till huset så kommer det att bli ett elektroniskt lås som jag kommer att styra från min dator här hemma i Brunnsäng. Likaså kan man styra värmen via telefonkabeln som redan finns indragen i stugan.

När isen lagt sig kommer vi att släpa ut de gamla sängarna och sängkläderna och bränna dem.
Sedan får vi se när det går att komma ner med bilen; då åker jag till IKEA och köper en bäddsoffa.

På vintrarna åker man skridskor på MilkRiver till Nådhammar, kanske jag redan i vinter kan öppna upp för några pionjärer. Kommer det snö åker man skidor på sjön. Två sparkar finns där också, men skall man åka med dem får det inte vara för mycket snö.

Så här såg det ut första gången jag kom hit till stugan mina föräldrar köpte i december 1963.
På juldagskvällen samma år ledsnade jag på morsan och mormor (pappa jobbade på macken),
och packade ryggsäcken och gick ner till Centralen och tog tåget till Mölnbo.
Sedan gick jag vägen fram genom mörkret, backe upp och backe ner tills jag var framme.
Då på den tiden fanns en liten kamin i stugan och jag fick snart varmt i det enda rummet som fanns då.
Efter att ha skrivit en kort dikt om längtan och saknad somnade jag lugnt och vaknade tidigt på morgonen.
Jag axlade min mara och lämnade stugan bakom mig och gick på sjön till Mölnbo station där jag tog tåget till
Gnesta, som då var en okänd ort för mig.
Över gärdet vid Södertuna gick jag och trallade medan målet kom närmare och närmare. När jag stod på bron över
sundet vid Klämmingsberg kom mina barns mamma springande emot mig med sin stickade blåa tröja och mössa.
Det var där jag vände med häst och vagn femton år senare med en massa badsugna ungar där bak som sjöng:
- Du ska inte tro det blir sommar om inte nå´n skuter på....
Ja, så vare!

 

 

Vid foten av Korpberget ligger en helt anspråkislös liten stuga
som i Balladen om Moffa & Co heter AkterKastellet.
Orsaken till dess namn är att Optimistbåten som Moffa och
Rumpnissarna byggde när barnbarnen var små, rände rakt in i
berget och bara akterkastellet sticker fram.
Det var efter den fadäsen som man bildade ett förbund  mellan
den gamle och hans avkomma, och detta bolag som nu heter
Ateljé Living Room låter nu nyfikna ungdomar vila här ett par nätter
efter att ha sonderat terrängen och funnit Arlas Källa, dvs. Nådhammar...

Sommar eller vinter vid stugan går på ett ut...

Det som skrivits här ovan, kunde väl rymmas i romanen om The Bikers, men jag hoppas att det blir verklighet, den som lever får se... Är du nyfiken på The Bikers kan du googla på:

Höga Konsten i MiddleMilkdominion... The Bikers Safari...

 En uppföljare är nu på väg och heter Höga Konsten i MiddleMilkdominion: Bikers 2.0

och har adressen: http://BikerSafari.blogspot.com  ...  
                           
MVH/ Jerry Linder