Pojkarna som målade för Khe Haber...

Ateljé Jerry Linder
www.DigitaliaGalleri.se

www. AkterKastellet.jerrylinder.se
AteljeLivingRoom@hotmail.com
+46 0707 534 539

Kort - Roman om pojkarna som målade för Keh Haber

Läste nyss Göran Rosenberg´s bok om hans skolgång i vårt revir...Mariekällskolan i Södertälje stad.
Han berättar där om sin kontakt med en lärare som hette Winqvist som Arne mycket väl kommer ihåg. Stod man på skolgården utanför lärarrummet kunde man tydligt se var någonstans denna ciggarrökande lärare satt. Det riktigt bolmade om honom.

Grabbarna på Gulagårn gick till olika skolor i småskolan, några gick till Oxbackskolorna och andra till Torekällskolan, som idag heter ABF-Huset.

Arne, Henry och Linneas gosse gick tillsammans med en hel grupp ungdomar, pojkar och flickor, förbi Dalgården och ut på Torekällgatan ner till sin skola. Inte gick man i samlad tropp, nej man gick uppe på murar där sådana fanns, och vid Miljonhuset där biografen Grand låg, i det hörn som fanns mot Torekällgatan kunde man stå och göra rörelser som gav två likadana spegelbilder.

De som gick i Oxbackskolan hade naturligtvis närmast. Man kunde gå åt vänster och komma ut på S:ta Ragnhildsgatan och passera Oxbacksgatan och komma in på skogården från det hållet, och man kunde gå på Doktor Martingatan och tvärs över Oxbacksgatan och upp på skolgården.

När Arne var sex år gick han ofta upp till Oxbackskolan och väntade på sin första kärlek, en flicka som hette G och som var ett år äldre. Det han minns från deras tid tillsammans var när man lekte Mamma, Pappa, Barn utanför hennes port, som då hette 4. Idag är det en bostadsrättsförening på Gulagårn, och ordföranden bor i just denna uppgång. Arne var härom året och höll ett föredrag om Grabbarna på Gulagårn i Humlan, det vill säga det gamla xxx där det finns en festvåning som man brukar hyra när man skall hålla årsmöte. Arne har lovat att låta en film som grabbarna skapade vid en tiokamp i Fantomernas Idrottsklubb, vandra runt i uppgångarna, på samma sätt som man gick runt med ett amerikanskt lotteri på den tiden; det var 1954.

1993, då de flesta "grabbarna" fyllde 50 år samlades man igen och firade varandra, allt som de fyllde år. L-T var först ut, och då gjordes Fantomenfilmen, som den hette, till den droppe kring vilket en större mängd filmer kunde skapas.

Nu var det så att alla de som lekte och tävlade på Gulagården inte bodde just där. L-T bodde till exempel på den jag kallar Mammas Gata, Dalgatan, och en bit upp mot Dalparken i ett hus med uppgångarna 14 och 16.

Många bodde på Röda Gården, den vi kallade Bosses gård utan att veta vem denna Bosse var.
Ibland kallades den Mangelgården. Linnea kallade gården för Mangelgården, och i den uppgång som mangeln fanns i källaren, där bodde två bröder som när de gick på högstadiet blev med i ett skiffleband som bildades av en ett år äldre kamrat, vars föräldrar spelade gitarr och mandolin; han hette T, och var mycket musikalisk och dessutom en god tecknare.

Det var I högstadiet som pojkarna hade Keh Haber i teckning, som det hette. Arne som väl inte tyckte att han var så bra att teckna och måla, kom att sitta bredvid T, som var en överdängare att teckna med tusch. Det var någon seriefigur han hade övat in, och de andra grabbarna i klassen var mycket intresserad av vad T åstadkom.

På andra sidan satt två flickor. En av dem var klassens idol. Hon hade kommit till dem i trean från en annan stad, och hon kunde sjunga som en gudinna. Ja Arne kunde komma ihåg att han satt alldeles bakom henne på Castor när klassen fick se en film som kom att betyda en del för honom. Att hon, med stort H, satt där kommer han ihåg, och det måste betyda att han förmodligen var, liksom alla andra pojkar i klassen, lite kär i henne.

Som teckningslärare var Haber framför allt uppmuntrande. Han var sådan att hun kunde lyfta upp en elev till en nivå dom han annars inte nådde. Så var i alla fall förhållandet mellan Arne och hans teckningslärare. Haber berättade att han hade arbetat som scenograf på en stor opera, kanske var det Wienoperan, jag vet inte riktigt, men ett var säkert, han var en stor konstnär som också kunde måla porträtt.